I den här bloggen kommer jag att skriva in det jag än så länge skrivit på min So uppsats. Det är mycket som inte är renskrivet och rättstavat helt än. NI får gärna kommentera. (källor: bara Wikipedia en så länge)

______________________________________________________________________

Heliga romerska riket

Inledning

Det jag har valt att skriva om är det heliga romerska riket. Det som fick mig att göra detta val var mest förundran över om det verkligen kan klassas som romare. Det kanske inte framgår så tydligt i namnet men de är i grund och botten tyskar. Det heliga romerska riket var en stor nation som inkluderade många länder när det var som störst, bland annat Österrike, Schweiz och delar av Frankrike. Heliga romerska riket var ett av europas största makter under den tid nationen var upprättad.

Frågeställningar;

1.Vad var rikets bakgrund?

2.Vad fick nationen att uppkomma?

3.Vad var rikets påverkan på omvärlden?

4. Kan nationen klassas som romare?

5. Vad var det som fick nationen att falla?

Det här är mina huvudfrågor som jag ska besvara medans jag forskar om det här ämnet.

Texten kommer att delas upp på följande sätt så jag enkelt kan inkludera mina frågeställningar;

1.Historien tar sin början

1:1 Otto den första

1:2 Fälttåg

1:3 Det ottonska systemet

2.Heliga romerska riket

2:1 En helig kejsare

2:2 Rikets historia efter Ottos död

2:3 Uppdelningen

2:4 Ett rikes fall

3.Avslutning

3.1 Slutsatser och egna tankar

3.2 Jämförelser med andra riken

4.källförteckning

1.Historien tar sin början

Det heliga romerska riket vars namn senare runt år 1500 skulle bli ”det heliga romerska riket av tyska nation”, bildades den 2 februari, år 962. Dess grundare var Otto den första, en tysk konung född år 912 och kung sedan år 936.

1:1 Otto den första

Otto den första , även kallad Otto den store och “Otto, europas befriare”, föddes år 912. Han blev krönt till tysk kung år 936 i den tyska staden Aachen, av ärkebiskopen av Mainz. Redan tidigt började han sträva mot överhöghet. Han ville ha kontroll över kyrkan som kunde ge honom makt, människokraft (med tanke på hur många som följer Kristna tron) och så var kyrkan några av de enda som hade välutbildad läs- och skrivkunskap. Med hjälp av detta skulle han bilda en institution av teokratisk (gudsstyrd), imperialisk kraft. För att få med sig kyrkan skulle han ge dem beskydd, donationer i olika former och till en viss grad, makt.

i början av hans regeringstid var det ett antal revolter som orsakades av att hertigen av Bavaria vägrade att ge honom sin vördnad. När Otto väl gjort sig av med honom så gjorde även Eberhard av Franconia revolt mot honom tillsammans med ett antal av saxanska adelsfolk. Eberhard ville störta Otto och byta ut honom med sin äldre halvbroder Thankmar. Men det blev inte som de hade hoppats på. Otto dödade Thankmar och återställde balansen. Men lugnet var bara kortvarigt.

Året därefter var det Gilbert, hertigen av Lorraine som gjorde motstånd. Samtidigt konspirerade Ottos yngre bror Henry mot honom tillsammans med ärkebiskopen av Mainz. De planerade att assasinera honom.

Revolterna slutade år 939 när Otto vann kriget av Andernach då hertigen av Lorraine och hertigen av Franconia förgick. Ottos bror Henry flydde därefter till Frankrike och i sin tur gav Otto stöd till Hugh den stores kamp emot den franska kronan.

År 941, återförenades Henry och Otto tack vare deras mors försök att få dem sams och året därefter drog Otto tillbaka sina trupper.

För att motverka framtida revolter bytte han ut alla hertigar i tyskland med nära familjemedlemmar. Han gifte in sin dotter med hertigen Conrad den röde och sin son med Herman av Swabias dotter för att få mera makt. Genom denna metod fick han mer makt över sitt land och Henry blev genom detta hertigen av Bavaria, år 949.

1:2 Fälttåg

Samtidigt som Otto byggde sitt imperium starkare var det stridigheter i Italien. Kungen Lothair of Arles avled år 950 och lämmnade tronen åt sin änka Adelaide. På egen hand styrde hon Italien men det skulle bara vara kortvarigt. Berengar av Ivrea självutnämnde sig själv som kung och tvingade

Adelaine att gifta sig med hans son Adalbert.Adelaide som inte ville bli ingift med Berengars son flydde då istället till Canossa och begärde ett ingripande av tyskarna. Henry och Luidolf nappade

direkt på hennes begäran och invaderade norra Italien. När Otto upptäckte vad de höllt på med invaderade han själv Italien med sina armeer. Han tog kontroll över läget och gjorde Berengar till sin vassal. Han får behålla makten men måste överlåta en viss del av kontrollen till Otto. Sedan gifte han sig med Adelaide som varit änka sedan år 950.

Ett tag senare bar Adelaide på Ottos son och hans första son, Liudolf, fruktade att hans position som arvinge skulle försvinna. Som åtgärd mot det gjorde han uppror mot sin far tillsammans med Conrad den röde och Ottos äldre fiende, Ärkebiskopen av Mainz. Det gick nu väldigt bra för Otto och han lyckades upprätthålla balans i sina områden och han bestämde sig för att göra en attack emot staden Mainz. Invaderingen blev inte som han hade tänkt sig och istället för att lyckats ta över staden blev han tillfångatagen. Redan under ett år med Otto borta från makten hade rebellernas territorium spridits över hela landet. Som tur var gjorde Conrad och Luitdolf ett stort misstag.

De allierade sig själva med Magyars som förde attacker emot tyskland vilket tvingade alla adelsmän och hertigar att förenas för att bekämpa hotet. Stridigheterna ledde till att Otto frigavs och Conrad och Luitdolf förlorade sina ranker. Efter att ha suttit fängslad i ungefär två år bestämde han sig för att åter stärka sin makt genom att göra att antal mindre attacker mot Magyars trupper, vilket ledde till att Magyar drevs bort.

1:3 Det ottonska systemet

Han skulle stärka biskopar och andra olika kyrkliga förbund och personer och detta på bekostnad av de vanliga adelsmännens makt. Han ville inte riskera att de skulle ta makten. För att kunna ta kontroll över den stärkta kyrkan använde han sig av tre olika institutioner. Den första var “Eigenkirchen” reglen som var vanlig i ottonska områden. Eigenkirchen betyder direkt översatt “egen-kyrka” och den regel betyder att om en byggnad byggs går ägandet av den till byggaren.

Under vissa omständigheter kunde ägandet gå över till någon annan, vilket ofta var att ägandet gick över till Otto själv.

En andra institution var den kungliga ordensutdelning av biskopar och abbotter (förståndarna för manliga kloster). Här valdes biskoparna och abbotterna ut under en viss rekommendations cermoni, den med bra rekommendationer får mest makt. Men tanken med rekommendationer blev mer en täckmantel för det system som valde ut biskoparna och abbotterna. Otto själv valde ut sina egna som han kände att han kunde lita på. Den tredje och sista institutionen Otto använde sig av var advocatus systemet, Vogt hette det på tyska. Advocatus systemet leddes av en kyrklig församling son skulle se till att jordbrukets och resurserna i landet hölls på en bra nivå och så var de ansvariga för att landets ordning och välmående. Ottos makt och landets välfärd stärktes radikalt, speciellt för att han valde sina egna biskopar, då de fungerade som hans “arm”. Landets stryka skulle komma att vara ända in till nära dess slut.

2.Heliga romerska riket

2.1 En helig kejsare

Italien hade runt år 960 ännu mera problem. Berengar som förut hade utnämnts sig själv som kung,

gjorde nu ännu ett försök till att få mera makt. Det var nu kyrkostaten i norra Italien han försökte ta över. Den dåvarade påven John den 12:e, bad Otto om att få hjälp med att driva ut Berengar. Två år senare var det hela avklarat och Otto blev krönt till romersk kejsare. Påven och den nyblivna kejsaren gick med i en pakt, där kejsaren skulle se till att staten behöllt sin självständighet. Efter denna lyckade handling reste Otto tillbaka till tyskland. Men även påven John började frukta Ottos makt och han bestämde sig för att ta till handling. Sändebud skickades ut till några av Ottos stora fiender till exempel Magyars. Otto upptäckte det här och åkte då tillbaka till Rom för att avsätta John.

Istället krönte han Leo den 8:e och lämnade Rom, men han skulle bli tvungen att resa tillbaks mycket snart. Ett civilt krig bröt ut och igenom det tog John makten och bannlös de som hade avsatt honom. Otto blev då tvungen, år 964, att ännu en gång åka dit men den här gången kom han för sent för att kunna avsätta John, för han hade nämligen redan avlidigt. Istället i hans plats var nu påven Benedict den 5:e som i sin tur också blev avsatt. Otto fick då folket att lova att inte välja någon ny påve utan hans imperies godkännande.

Efter att ha blivit helig romersk kejsare vid 962, hade nu Otto gjort sitt rike större än nånsin och det fick sitt namn som det heliga romerska riket. Otto skulle komma att dö år 973, efter 61 långa år i livet. Men hans rike skulle leva kvar länge.

2.2 Rikets historia efter Ottos död

Det finns ytters lite väsentlig fakta om det heliga romerska imperiet efter Ottos död, men det lilla jag har hittat kommer jag att låta er ta del av.

Efter Ottos död tog Henry den 2:e makten, men han lyckades inte få några barn under sitt liv så efter hans död tog Conrad den 2:e över. Året när Conrad II fick makten var år 1027 och han dog redan några år senare. Sen följde ett ständigt byte mellan olika kungar varav vissa fick titeln som helig kejsare.

Riket var nära att kollapsa år 1097 då Henry den 4:e blev bannlyst av den dåravande påven Gregory den 6:e. Henry den 4:e var tvungen att försvinna från makten men år 1077 lyftes bannlysningen bort från honom och han bestämde sig för att återta makten. Under tiden han varit borta så hade hertigarna av tyskland valt ut en ny kung att styra landet, Rudolf av Schwaben. Denna avsättningshandling krävde tre år av Henry den 4´s tid. Allt detta hade en stor effekt på landet, och speciellt på kungens rykte, som hade blivit betydligt sämre efter bannlysningen. En sak som förvärrade läget var att kyrkan mer och mer blev en självständig enhet i landets politik.

3. Avslutning

3.1 Slutsatser

Så vad har jag uppnått med det här arbetet? Jag har fått en mycket större inblick i vad det heliga romerska riket var egentligen. När jag började skriva om det här ämnet hade jag så gott som ingen vetskap om vad de uträttade. De hade aldrig kunnat uppstå om inte de haft en så stark grund som den Otto succsesivt byggde upp. Ett av de viktigaste faktorerna var att de hade så pass bra kontroll över kyrkan och kunde använda deras makt så väl. Bra resurer hade de även, mycket bra mark och folk. Otto valde sina egna hertigar och biskopar och även det gav honom mer kontroll. Det var många som villa ha av hans makt men de krossade han skoningslöst och det resulterade i längden att folk inte ville göra revolter. Om inte riket haft en så bra grund skulle de inte kunna ha blivit så stora som de nu blev.

När det gäller frågan om de kan klassas som romare måste jag säga att jag starkt håller fast vid min första ståndpunkt. Hur mycket de än ville bli romare, tycker jag att de aldrig kunde anses som det.

Visst att Otto blev krönt till romersk kejsare men det rättfärdigar inte att nationen ska bli romersk.

Visst om de följer i romarnas spår och vill uppnå en starkt rike med mycket makt, men det är ändå inte att vara romare. Skeptikern Voltaire har ett känt uttalande som jag delvis kan hålla med.

Han ansåg att det varken var heligt eller romersk och ens knappt ett rike. Heligt var det inte, det kan jag lugnt hålla med och detsamma gäller att det skulle vara romersk. Men när det gäller att det inte skulle vara ett rike, vet jag inte om jag kan hålla med. Ett rike var det och ett stor sådant också. Det är mer eller mindre chockerande att riket höllt sig så länge som det gjorde, hela vägen in på 1500-talet för att sedan splittras. En sak jag börjat fundera på att att liknelsen med romersks rike, som de själva valde att kalla sig, kanske är mer ett namn för vad de stod för och ville uppnå, inte att det såg sig som romare. Fast det tycker jag ändå låter väldigt otroligt. Med den tanken i grund kanske det ändå inte är så fel att de kallde sig romare, men det beror på hur de menade det. Romarnas arvtagare? De ville ju göra ett rike såsom det romerska fast bättre och starkare. Om de trodde att de var romare eller om de bara ville liknas med dem kommer vi nog aldrig få veta.

3.2 Jämförelser med andra riken

Jag har fått svar på alla mina frågeställningar och resultatet var inte helt oväntat. Jag har som sagt lärt mig mycket och fått mer vetskap om detta rike. Det var både spänannde och lärorikt att skriva om det och jag ångrar mig inte en sekund att jag valde det Heliga Romerska riket som ämne. Nu är det bara en etapp kvar av min artikel. Kolla på tyskarnas historia, Heliga romerska imperiet var inte tyskarnas sista försök till att skapa en stor världsmakt. Nazisttyskland hade samma grundmål som Otto. Jag talar inte om utrensning av folket men det de hade gemensamt var deras vilja att efterlikna romarna och att bygga upp ett tredje rike. Under tiden då det nationalistiska arbetarpartiet växte sig starkare i Tyskland rådde det stor fattigdom så chansen att få folket med sig var mycket större än om landet skulle ha varit “rikt”. När det gäller det dåtida “romerska riket-Tyskland” Hittar jag ingen fakta om landets dåvarande ekonomi och välmående så när det gäller hur lättpåverkat folket var fanns det nog inga likheter.